2006-2009

I 3 långa år har Lilith satsat tid på ett särskilt samhällsengagemang, skolfrågor.

Hon har inte missat ett enda möte.

Folk kom och gick men Lilith hade bestämt sig för att hålla ut perioden ut.

Det krävdes en hel del tålamod. Att sitta och lyssna på direktiv och beskrivningar som var egensinniga och visade att lokalt saknas det kunskaper hos makthavare som leder en verksamhet de vet så lite om.

Det var sorgligt. Personer som inte ens har förvärvsarbetat en enda dag får styra den viktigaste samhällsaktiviteten vi har, skolan.

Och nu bekräftades Liliths misstankar, mer och mer, för varje möte. Politiken styrdes inte av välviljan att omvandla skattebetalarnas pengar till en rättvis och rättssäker välfärd, långt därifrån.

Tyvärr skyller många på de politiskt valda istället för att granska sig själva och den egna insatsen. Om vi vill att skattepengarna inte ska användas fel så måste vi bevaka våra intressen som skattebetalare, varje dag.

Det är inte så svårt. Det tar en liten kort stund att skriva några rader till makthavarna. Nuförtiden behöver vi inte ens gå till posten, bara trycka på sändknappen så har vi gjort vår plikt.

Lilith gjorde det, ofta. Och skrev en politisk blogg. Senare visade det sig att rektorBB ogillade bloggen. Hon var skitförbannad och hotfull, men mer om detta senare. Nu, kaffepaus och hämta andan.

Never forget!

Hämta andan

Lilith hade verkligen mycket att vara tacksam för. Särskilt tacksam var hon för den vackraste gåvan hon har fått i livet, hennes barn. De är meningen med livet.

Den lyckan vägde upp en del svåra prövningar Lilith fick genomleva några gånger. Men, som sagt, den inre styrkan fanns där, insikten om att så länge hon inte skadade någon som var människoormarna som bar på en egen otillräcklighet, Lilith tror att det handlar om bristen på självrespekt hos människoormarna, ofta kan det handla om avundsjuka och stor rädsla för andras förmågor!

Trots insikten kräver skrivandet en enorm emotionell insats av Lilith och hon måste lämna texterna ett bra tag då och då för att hämta andan.

Bastuklubbarna är många och intakta.


Maktgirigheten vet inga gränser.

Läsåret 2008-2009

Inget slutar att förvåna Lilith längre. Hon kanske har varit alltför naiv när hon lämnat Paradiset. Hon lär sig att det inte går att lita på medmänniskor och när hon tänker tillbaka på sin uppväxt undrar hon ofta varför hon kommit till insikt så sent.

Plötsligt kommer den nya tankspridda rektorn P in till Lilith och frågar om hon kan maila över de kursplaner hon har upprättat för olika gymnasiekurser. 

Vad säger man? Det var inte lite fräckt, tänkte Lilith och frågade rektor P om de inte själva kunde tolka Lpf 94. Sedan hörde hon inte nå mer om just detta. Men rektor P skulle komma med flera överraskningar våren 2009...

Det var nämligen så att han och hans rektorskompis, rektor2L från Liliths förra skola, går den statliga rektorsutbildningen och behövde visa upp hur gymnasieskolorna tolkar läroplanens intentioner.

Det är väl rektorn eller arbetslagsledaren eller andra så kallade utvecklare som ska leda arbetet kring hur skolan konkret implementerar uppdraget som beskrivs i de statliga styrdokumenten.

Lilith har i alla fall aldrig fått någon sådan ledning av någon anledning. Kanske var det så att cheferna inte hade en lärarutbildning, vem vet? Hon satt långa timmar varje år för att anpassa läroplanens direktiv till de elever hon hade. 

Hon älskade sitt jobb, det var intressant med utvecklingsarbetet och med att finna olika vägar så att eleverna ska förstå vad som krävs av dem och hur de ska lyckas varje dag med att förstå meningsfullheten kring att lära. Det gällde att avdramatisera och förenkla.

Men hon lämnade inte ifrån sig kursplanerna, varken dessa eller andra dokument som hon har skrivit på sin fritid. Det var en så kallad pedagogisk ledare på den förrförra skolan som använde Liliths utvecklingsarbete och dokumentation för att visa huvudrektorn att det var hon som ledde detta PBL-projekt, ett riksomfattande projekt. Så nu var det slut med dumheterna, att stjäla andras arbeta och låtsas att man själv har utvecklat skolarbetet....

Ex:

• Kurser vi erbjuder:

Karaktärsämnet

Praktik

Livskunskap

Svenska / Svenska som andra språk A

Engelska A

Matematik A

Samhällskunskap A

Historia A
Geografi A

Religion A

PA

P&F
Idrott och hälsa A

Estetisk verksamhet

Datoranvändning

Lilith var duktig på att formulera dokument. Ibland är det bättre att inte vara så ambitiös, som flera chefer uttryckligen sagt på mötena när lärarna klagade på tidsbrist...

Höstterminen 2007

Rektor BB tackade aldrig för den enorma arbetsinsatsen Lilith gjorde under vårterminen. Men många elever och föräldrar skrev snälla och uppskattande rader.


Under hösten blev det undervisning endast på ett ställe som speciallärare.

Som vanligt gick det bra med eleverna och Lilith hjälpte de flesta hitta rätt. Så det kändes bra och livet gick vidare.

Lilith sa inte så mycket annat än konkret jobbrelaterat, hon satsade på eleverna, på egna studier och på extrajobben. 


Och, peppar peppar, inte en enda frånvarodag.


Förutsättningarna på programmet var inte de bästa. Ständiga lärarbyten och rektorsbyten. Helt snurrigt. Nuvarande rektor rätt snurrig. Ingen ordning alls. Han kommer ihop sig med de andra rektorerna och hans dagar är räknade.

Hur blir man rektor egentligen och vad lär de ut på de statliga rektorsutbildningarna, respekt och hövlighet? Nä. Flera elever kom gråtandes efter märkliga tillsägelser, rektorns gullelärare fick förmåner, t ex att få gå på lärarlyftet för att sedan upptäckas som obehörig, mötena var ett enda kaos mm mm

Lilith höll sig undan, ett bra tag. Allt var lugnt till vårterminen 2008. Då kom en liten vikarie in. Helt konstig men Lilith trodde att det berodde på hennes sorg. 

Den nya vikarie som inte var lärare kom ihop sig med arbetslagsledaren samtidigt som hon flitigt fjäskade för den snurriga rektorn.

Det blev början på slutet. Ett långdraget slut. Lilith kände på sig att något hemskt kommer att hända men fortsatte att hålla sig undan ifrån eländet. Det lyckades ett bra tag till.

Paradisets dagar kändes avlägsna. Tur att Lilith omgavs av kärlek och omtanke på annat håll.

Direktören svarade vänligt:

Hej!

 

Tack för ditt mail. Jag uppskattar att du hörde av dej och jag gillar också att du är rak om hur du upplever situationen.I ditt brev läser jag mellan raderna att du är en engagerad lärare och också en bra förälder.

 

Jag hoppas att du respekterar att det är svårt för mej att ha synpunkter på själva händelserna. Jag känner A och L som två rektorer jag har förtroende för, men jag förstår att det någonstans på vägen har "skurit sig" i relationerna.

 

Min erfarenhet genom åren, utan att veta om det gäller i just det här fallet, är att det ofta handlar om att man pratar förbi varandra, inte lyssnar tillräckligt eller är otydlig i kommunikatonen med varandra.

 

Jag uppfattar ditt brev som att själva sakfrågan handlar om hur du använder din arbetstid och hur man ska se på sidouppdrag. Min fundering är om det går att reda ut det tydligare. Fr o m årsskiftet har vi också en nya spelregler (EU-direktiv) som bättre än tidigare reglerar hur många timmar man kan arbeta, hur mycket vila som skall finnas etc.

 

Jag har inte några riktga bra råd till dej mer än att det är A och L du måste resonera med. Jag uppfattar också att G har funnits med i samtalen. Jag känner dom som tre bra personer och det borde finnas förutsättningar för att ni kan reda ut läget.

 

Jag uppskattar att du hörde av dej och önskar dej allt gott framöver oavsett om det är på ------ eller på -------------.

 

Hälsningar

P

direktör 

Ja, ofta funderar Lilith, och många med henne, på vad det är för mening med ansvariga chefer som aldrig kan uttala sig om enskilda ärenden. Så är det hela vägen upp i hierarkin "det är beklagligt men tyvärr kan jag inte uttala mig om det enskilda fallet", det är ju alla dessa enskilda fallen som betalar direktörernas höga löner och fallskärmar för att ta ett ansvar om verksamheten!!!!

 

Dagen innan Lilith bytte jobb skrev hon till högsta direktören:

061231

Hej,

Jag har alltid läst dina skrivelser på webben, många visdomsord.

Det finns en baksida dock.

Jag tänkte att du säkert vill veta att allt inte är en dans på rosor.

1999 var mitt äldsta barn 19 och precis avslutat gymnasiestudierna med stor framgång. Eftersom mitt äldsta barn inte var 20 fyllda kunde inte studielån utbetalas. När vi sökte hjälp hos det kommunala upplystes vi om att det vore bättre att gå på socialbidrag tills man fyller 20 och börja studera efter det. Men jag tog ett banklån och finansierade studierna till knappt ett år senare då det gick att söka studielån. Men eftersom jag är ensamförsörjare till två var jag tvungen att öka mina inkomster.

Jag sökte olika alternativ och fastande för ett extraarbete inom vården, jag kunde inte ta ett extra lärarjobb för det skulle klassas som konkurrerande verksamhet enligt lagen om bisyssla.

Jag tog kontakt med min dåvarande rektor O och han stämde möte med mig och med personalansvariga G. Jag berättade om min situation och båda godkände min avsikt att arbeta extra på min fritid. Allt var frid och fröjd och jag var lycklig.

Nu är min äldsta klar med studierna och fått anställning. För den yngsta återstår ett par år. Jag har bistått ekonomiskt varje månad och alla somrar sedan 1999, studielånet räcker inte till hyror, resor, mat, böcker, instrument mm.

Själv har jag mått mycket bra av att se mina duktiga barn lyckas.

Arbete har aldrig varit ett problem för mig. Jag är inte så mycket för bidrag. Jag har skött mina uppdrag och mer därtill. Jag har många visioner som lärare och min bisyssla har gjort mig till en ännu bättre lärare med många nya insikter. Jag trivs så bra med att arbeta så jag har inte haft en enda frånvarodag under hela mitt yrkesliv förutom mammaledigheten ett par gånger.

Mina elever lyckas alltid med sina studier hos mig, jag satsar mycket energi på varje elevs framgångsfaktorer.

Jag fortbildar mig hela tiden, på min fritid, och är med och driver och utvecklar alla projekt som har idkats på jobbet varje år. Jag har i alla år dokumenterat alla våra fortbildningar så mina arbetskompisar kunde ta del av dem. Jag har en hel bank av intressanta sammanställningar.

I somras fick min nuvarande skola lovord av utbildningsnämnden i en tidningsartikel för vår måluppfyllelse, det var jag som formulerade målen, jag fick det i uppdrag av en av rektorerna rektor. Han kom med uppdraget på en fredag och måndagen därpå var dokumentet klart. Jag gör alltid mitt bästa.

Sedan blev det vår 2004 och den nya skolan skulle bli till. När jag träffade rektorn1A för första gången tändes tusen varningslampor inom mig.

Jag blev föräldralös när jag var sju och har genom åren lärt mig undvika ondskan, men inte denna gång.

Många löften gavs den våren, vi skulle bilda en skola med moderna pedagogiska insikter, problembaserat lärande utlovades näringslivet. Eftersom PBL ligger mig varmt om hjärtat struntade jag i alla varningssignaler inom mig och följde med till den nya skolan. Jag skulle jobba som speciallärare tillsammans med en manlig kollega. Så blev det inte. Jag fick aldrig ett anställningsavtal, jag förmodade att min ferietjänst flyttades automatiskt men något nytt avtal skrevs aldrig.

Första årets arbetsdagar på den nya skolan var som ett maratonlopp. Inget var färdigt och vi var halva behövda styrka i mitt arbetslag. Jag arbetade både som kärnämneslärare och som speciallärare. Vi var tre lärare i mitt arbetslag och var och en presterade två lärarjobb!

Jag summerade mitt år i en utvärdering till rektor2L. Fick aldrig något gensvar på följande:

 Kopia: 

050424

Hej,

När jag tänker tillbaka på mina arbetsförhållanden det här läsåret finns det verkligen inte någon arbetsro.

Jag tycker om allt jag gör och det var inte lite jag gjort läsåret 04-05:

PB2

ARL1202 50p

SV1202   50p

PA1201    50p

21 elever varav 5 med behov av särskilda åtgärder 

MA2

ARL1202 50p

SV1202   50p

PA1201    50p

9 elever varav 7 med behov av särskilt stöd:

PB3A

ARL1202 50p

SV1202   50p

PA1201    100p

14 elever varav 10 med särskilda behov

PB3B

ARL1202 50p

SV1202   50p

PA1201    100p

14 elever varav 9 med särskilt stöd

MA3

ARL1202 50p

SV1202   50p

PA1201    100p

6 elever varav 2 i behov av stöd

Dessutom ska jag se till att de 7 eleverna i ENSY1702 ska få var sina 100p i PA.

Dessutom har jag utfört och rättat och räknat ut Stanine på 86 ettor.

Alltså drygt 1000 poäng och 71 elever varav mer än hälften behöver extra åtgärder. Den genomsnittlige gymnasieläraren brukar få 500p att sätta betyg på och hjälp av andra lärare med specialundervisningen.

Dessutom ville jag göra lite kul med teman och skoltidning.

Projekten ”våld i skolorna”, ”nutidskonst”, läsprojektet i svenskan mm

Jag tycker det är roligt att ta lite ansvar för kulturen också.

Det är möten och föreläsningar på eftermiddags- och kvällstid.

Allt tar tid i anspråk och allt kan inte utföras mellan 0800-1600.

Jag tycker verkligen mycket om mina arbetskamrater och mitt arbetslag, det är just de som har gjort att jag klarat av de mindre gynnsamma arbetsförhållandena.

Människans främsta fiende är rädslan. Jag tycker att öppna och respektfulla diskussioner är nyckeln till framgång. Jag kan känna att många diskussioner förs och vissa beslut tas bakom lyckta dörrar.

Hälsningar

Slut på kopian.

Min utvärdering för läsåret 05-06 såg lite bättre ut:

Kopia:

Läsåret 05-06:

Klass/grupp	Ämne/kurs	Poäng	Tid	HT	VT
PB2	SvB	50/100	50	25	25
PB2	P&F	50	50	25	25
MA2	SvB	50	50	25	25
MA2	P&F	50	50	25	25
MA2	PA	50	50	25	25
PB3	SvB	50	50	25	25
PB3	P&F	50	50	25	25
PB3	PA	50	50	25	25
MA3	SvB	50	50	25	25
MA3	P&F	50	50	25	25
MA3	PA	50	50	25	25
TP3-fyra elever	PA	100	50	25	25
Summa:		600	550	275	275
Summa:läsår					550

Och

Stödundervisning, fyra timmar i veckan under de första tre blocken.

Slut på kopian.

Och så kom det tredje läsåret:

Det började ett par dagar före sommarlovet. Vi, all personal, blev kallade till konferenssalen och meddelades helt resolut att ett arbetstidsprojekt skulle införas fr.o.m. augusti 06. Inga förvarningar, ingen diskussion bara ett beslut från rektor1A. Nu började varningsklockorna verkligen tjuta högt i mina öron. Mycket riktigt blev det ett rent helvete. Ont i magen varenda morgon, så redan i september skrev jag en utvärdering till mina rektorer:

Kopia:

060910

Till

L

Kopia A

Hej,

Vi lyder alla under en och samma arbetsgivare därför tar jag mig friheten att ifrågasätta vissa bemötanden på vår arbetsplats.

1. När jag begärde en arbetsbeskrivning sa A att jag aldrig skulle få en. Jag anser att det är nödvändigt med tydliga ansvarsområden för att slippa missförstånd. Alltså begär jag återigen en tydlig tjänstebeskrivning, varje vår inför kommande läsår. Vad ingår i mitt arbete inklusive undervisningsskyldighet? Dessutom vill jag förbereda min undervisning under sommaren!

2. Vid flera tillfällen har jag påpekat att vissa gånger är det omöjligt att arbeta ostört i skolan. A har svarat: ”tänk på hur eleverna har det”. Jag tycker det var ett opassande svar. Du L har aldrig nekat planeringstid på annan plats än skolan men jag upplever ändå den absoluta kontrollen som besvärlig. Du förklarade att detta beror på inkommande klagomål från vissa anställda. Jag förstår inte sambandet. Min planeringstid ska jag kunna lägga var jag vill efter behov utan anmälningsplikt.

3.  Jag anser att demokrati är ett viktigt begrepp. Jag tillämpar demokratiska värdegrunder i min roll som ledare i klassrummet. Jag förväntar mig samma sak av dem som leder mig i mitt arbete. Detta är inget personligt men jag är ledsen att behöva säga att många gånger upplever jag diskussioner och beslutstagande som synnerligen odemokratiska på vår arbetsplats. Ett exempel är våra personalmöten som är rena informationsmöten. Den lilla tiden som blir över är inget annat än en stressig och hektisk jakt på klockan.
   
   

Ett annat exempel är en plötslig information om införandet av nya arbetsförhållanden. Jag tycker att tilldelande av nya ansvarsområden ska chefen informera om och diskutera med den berörde i god tid.

Jag skulle inte bemöda mig att skriva det här om det inte vore för alla underbara människor som omger mig på min arbetsplats.

Mitt ansvar läsåret 06-07:

Klass/grupp	Ämne/kurs	Poäng	Tid	HT	VT
PB2	SvB	50/100	50	25	25
PB2	P&F	50	50	25	25
PB2	PA	50/100	50	25	25
MA2	SvB	50/100	50	25	25
MA2	P&F	50	50	25	25
MA2	PA	50/100	50	25	25
PB3	SvB	50/100	50	25	25
PB3	P&F	50	50	25	25
PB3	PA	50/100	50	25	25
MA3	SvB	50/100	50	25	25
MA3	P&F	50	50	25	25
MA3	PA	50/100	50	25	25
AN3	SvB	50/100	50	50
AN3	SvB	50/100	50		50
Summa:		650	650	325	325
Summa: läsår					700

Och

Stödundervisning, tre timmar i veckan.

Slut på kopian.

Fortfarande fick jag inte någon respons trots att många medarbetare framförde samma synpunkter gällande arbetstidsprojektetet (flexibel semestertjänst….?), kollektiva bestraffningar, personalbrist, inga befattningsbeskrivningar, inga arbetsplatsträffar, inga diskussioner före tagna beslut, ingen jämställdhetsplan mm.

Så kom fredagen den 8 december. Vi hade precis avslutat temat ”----------” med våra elever. Det är jag som brukar planera våra teman då vi i mitt arbetslag arbetar ämnesintegrerat. Klockan tre blir jag inkallad till rektor1A, huvudrektorn hos oss. Alla konstiga och jobbiga besked brukar komma sent en fredag eller strax före långhelger eller sommarledighet.

Han slänger ett papper till mig och skriker och gapar att jag ska akta mig och han tilldelar mig en varning för att jag har arbetat på annat håll istället för att vara i skolan den 1 och 2 juni. Chockad stirrade jag på honom och sa att det var falska anklagelser och att jag hade lektioner hela dagen, båda dessa dagar.

Den skriftliga varningen var inte diarieförd och helt inkorrekt. Jag bad honom bevisa detta. Men han blev bara mer förbannad och hotade mig med degradering mm, att han skulle göra om min lärartjänst till städerska, jag uppfattade inte riktigt alla hot. Han sa att jag inte får ha en bisyssla och att han förbjuder mig att jobba på min fritid.  Jag svarade att han inte bestämmer över min fritid och att gapa kan han göra hemma, inte på jobbet,

Själv har han en jättebisyssla hemmavid. De flesta på min arbetsplats har bisysslor. Ibland får de till och med ledigt för att hålla på med sin bisyssla.

Än i dag har han inte kommit med några bevis på att jag misskött mig. Fredagen därpå kom han med en ny skriftlig varning. Nu ville han att jag skulle godkänna detta med min namnunderskrift. Det vägrade jag så klart. Jag har aldrig, aldrig misskött mina arbetstider någonstans! Jag har i två års tid till och med haft stödlektioner på lunchtid pga. att vi har brist på lektionssalar.

Till saken hör att min lön hade stoppats av rektor1A i samarbete med administratören G;s hjälp före jul. Jag har ännu inte fått den lönen. Jag skulle ha extra pengar till mina barns julklappar.

Men jag fick nog av kaoset på denna skola och av en rektor som vill skrämmas och som aldrig sagt något vettigt om vårt uppdrag, lärandet. Jag har sökt och fått ett nytt jobb. Nu hoppas jag att det inte blir krångel med det formella så jag kan vakna ur den två och ett halvt års långa mardrömmen.

Vad jag ska göra med de falska anklagelserna och med min outbetalda lön vet jag inte riktigt än. Jag hoppas att det finns någon form av rättssäkerhet inom förvaltningen som ordnar upp sådana missförhållanden.

Från LO fick jag i alla fall följande besked:

Kopia:

   ”Din fråga:
Får en arbetsgivare hindra en från att arbeta med en bisyssla? Om man
arbetar i en kommun, får man ha en bisyssla i samma kommun?

Lilith
svar:
Hej!

Jag kan bara ge ett allmänt svar på din fråga eftersom jag inte vet exakt
vad det handlar om. Grundprincipen är att man inte får bedriva egen
verksamhet som konkurrerar med den verksamhet man är anställd i, vilket är
ganska naturligt om man tänker efter. Risken är uppenbar att man då har
konkurrensfördelar som kan göra den fria konkurrensen osund.

Däremot kan naturligtvis inte någon arbetsgivare förhindra en anställd från
att göra vad han eller hon vill i övrigt på sin fritid. Inte heller kan man
hindras från att vara anställd exempelvis i två olika butiker eller på två
olika vårdhem i samma kommun om inte arbeten inkräktar på varandra
tidsmässigt. Många jobbar exempelvis som tidningbud på morgonen och jobbar
kväll inom vården för att ta ett exempel.

Vänliga hälsningar

S K, ombudsman, LO”

Slut på kopian.

I en av kommunens rapporter står det:

Citat:

”Resursutnyttjande inom skolan - styrning och organisering av lärarnas arbetstid
Skolans organisering av lärarnas tid används i allt för liten utsträckning för elevers lärande. I stället för att använda schemat som ett pedagogiskt instrument blir det ett administrativt verktyg som inte relateras till skolans uppdrag. Det visar en granskning som har genomförts av ------. Skolorganisationen behöver omorganiseras så tid frigörs till kvalitativt arbete med skolutveckling.

-------- har på uppdrag av de förtroendevalda revisorerna granskat hur lärares arbetstid styrs och organiseras. Syftet var att belysa om den reglerade arbetsplatsförlagda tiden bidragit till att stödja elevers lärande, skolutveckling och ett effektivt tillvaratagande av lärarnas kunskap och tid. Granskningen visar att många andra faktorer än pedagogiska styr hur tiden används i skolan och att schemat i allt för liten utsträckning används som ett pedagogiskt instrument som ska stödja elevers lärande. Hur tidsanvändningen i skolan ska organiseras behöver dessutom i större utsträckning utgå från en analys av skolans mål och uppdrag liksom elevers individuella behov.

Skolan organiseras fortfarande i stor utsträckning i enlighet med skolans tradition. Schemaläggningen är styrande för hur tiden kan användas och utgår inte alltid från individens eller organisationens behov. Trots intentioner om ökad individualisering organiseras undervisningen oftast i klasser eller grupper. För att få möjlighet till utvecklingsarbete i enlighet med avtalet krävs dock en systematisk analys hur tiden används i dag, liksom en prioritering mellan olika arbetsuppgifter. Först därefter kan en annan organisering vara möjlig.

Schemat behöver utvecklas som ett pedagogiskt instrument och få en "friare" roll i förhållande till tidsanvändningen i skolan. En väl utvecklad schemaläggning kan därmed bidra till en utvecklad arbetsorganisation, och till en ökad måluppfyllelse, samtidigt som en bra arbetssituation skapas för såväl lärare som elever. Om arbetssätt och metoder utvecklas ges läraren möjlighet att bedriva ett pedagogiskt arbete i många olika lärandesammanhang, inte enbart inom ramen för en schemalagd undervisning.”

Slut på citat.

När det gäller arbetstidsprojektet, flexibel semestertjänst, har jag ställt frågan till mina chefer om tiden planeras efter studenternas behov eller efter lärarnas behov. I dag kan lärare hos oss ta semester under en ”högsäsong” och då står lärarlaget där med en ökad arbetsbörda och utan vikarier.

Personligen har jag slutat med mina extra engagemang som kulturombud och teaterombud och med mitt deltagande i läsprojektet. Alla föreläsningar på högskolan som jag brukade gå och lyssna på, särskilt gällande specialpedagogiska insatser, har jag skippat i höstas. Jag orkar inte räkna timmar och minuter och bokföra detta varje dag. På vilken tid ska vi göra detta och dessutom måste vi varje gång fråga rektorn om det går för sig att utföra olika aktiviteter efter fyra eller före fyra. Vad är syftet?

Detta blev en lång skrivelse men jag har satsat mycket tid på att läsa dina tankar så jag hoppas att du lägger ner lite tid på att förklara denna Kafkaliknande process. Jag är en av era bästa tillgångar och behandlas som en brottsling och vet inte ens varför, allt händer plötsligt utan förvarningar eller samtal och dessutom på ett taskigt hemligt sätt. Att stoppa ens lön strax före jul är inte snällt. Ibland misstänker jag att det är fult att vara ambitiös och målmedveten. Jobbigt.

Tyvärr är jag inte den enda. Många personer har lämnat denna skola och fler planerar att göra det pga. den otydliga arbetsorganisationen. Många är rädda när de ser hur det går för dem som kommer med synpunkter. Jag funderar ofta på alla våra fina målbeskrivningar och hur vi kämpar för att uppnå dem med våra studenter. Är inte personalen värda att behandlas med respekt under en demokratisk flagga? 

Hälsningar

Lilith